

Ulf Löfgren 1931-2011
År 1991 tilldelades Ulf Löfgren Knut V Pettersson-stipendiet av föreningen Svenska Tecknare. I motiveringen skrevs bl a att Ulf Löfgren är sagoberättaren som glider mellan fantasi och verklighet samtidigt som där vimlar av detaljer med autentiskt ursprung.
Ulf Löfgren föddes i Umeå den 13 oktober 1931. Efter fil kand examen i Uppsala 1957, bl a med konst- och litteraturhistoria på schemat, vidtog reklamstudier (diplom IHR 1958). Debuten skedde 1959, tillsammans med Leif Krantz. Boken hette Barnen i djungeln och belönades med Elsa Beskow-plaketten året därpå. Barnen i djungeln blev en omedelbar succé och såldes direkt till nio länder.

Ulf Löfgren mottog flera utmärkelser både i Sverige och utomlands. Han vann plaketter och även Grand Prix i Bratislava (1977) och blev tilldelad ett antal stipendier. Löfgren var också ordförande i Föreningen Svenska Tecknare (1971-74) och vice ordförande i Barn- och ungdomsboksrådet (1982-89).
Han illustrerade ofta andras verk, t ex några av H C Andersens sagor, men skrev och illustrerade framför allt ett flertal egna böcker. I den stora produktionen märks Det underbara trädet (1969), ett typiskt exempel på Löfgrens speciella typ av teckningar - jämförelser har ofta gjorts med de gamla kurbitsmålarnas verk.

Ulf Löfgren skrev också fackböcker för barn, bland annat genom en egen serie, kallad Lära på skoj, små bilderböcker som i sagoform presenterar olika ämnen. Fantasins viktiga roll i vardagen är nog det tema som intresserade Löfgren mest genom åren. Detta kan vi se i böckerna om pojken Albin (den första, Albin hjäper till, kom 1975). I Albinböckerna ses liksom i de övriga barnböckerna, Löfgrens förmåga att trovärdigt gestalta ett barns känsloliv. 
Han gjorde dessutom egna tecknade barnprogram för TV. Redan 1965 var det Ulf Löfgren som stod för teckningarna i Gunnel Lindes smått klassiska Pellepennan och Suddagumman.
Stor succé blev det för Ulf Löfgren under 80-talet, med Ludde-böckerna, mycket omtyckta av landets tre- till femåringar. Den första, Ludde, kom 1984, och följdes redan samma år av Ludde och Någon och Kung Ludde.